2017, september: ”Inte bara Anna: asperger och stress”

Detta är titeln på en bok som specialpedagogen Elisabet von Zeipel skrev, med Kerstin Alm som medförfattare, redan 2015 – men som jag har läst först nu. Boken ger en sällsynt inblick i hur det kan vara att ha autism och vara utmattad. (”Sällsynt” för oss professionella som inte har egen diagnos eller någon med diagnos i familjen. Barn som mår så dåligt som titelns Anna orkar sällan lämna hemmet och ta sig till skolan, mottagningen eller kontoret där vi jobbar.)
Att ha autism och att vara utmattad. Just det. ”Och” är ett väldigt viktigt ord här. Stresskänslighet och extrem uttröttbarhet är inget ovanligt bland personer med AST, och häri ligger en fara: att tro att utmattningen bara ingår i symptombilden. På samma sätt som man tidigare trodde att ångest var något som hörde till autismen. Flertalet barn i Leo Kanners och Hans Aspergers klassiska fallbeskrivningar från 1940-talet uppvisade tydliga tecken på oro och ångest. Men ångest – och även utmattning – bör snarare ses som en effekt av att leva med en otillräckligt kompenserad funktionsnedsättning, att leva som en minoritet i ett neurotypiskt samhälle.
von Zeipel nämner utmattningssyndrom och skriver att det verkar vara en vuxendiagnos. Det fick mig att undersöka saken. Jodå. Diagnosen skapades av svenska forskare 2005, som en del i ett stort projekt om långtidssjukskrivna kommun- och landstingsanställda, s k DU-projektet. Så nu vet vi en hel del om utmattning hos yrkesarbetande vuxna. Någon forskning kring huruvida personer med AST, eller barn, kan drabbas, verkar inte finnas ännu. Det vore angeläget.

En förälder ställde frågan om förebyggande, behandling och aktuellt forskningsläge kring skolrelaterad utmattning hos barn med AST, och fick följande svar av forskarna på Gillbergcentrum, Jakob Åsberg Johnels och Elisabeth Fernell:
https://gnc.gu.se/-fragor-och-svar/maj-2017